Om lagotto

En bra lagotto är i mina ögon en frimodig, nyfiken hund med stor arbetslust, medelhög till hög energi, mycket egen vilja och en viss grad av självständighet, även om de flesta lagotto är mycket tajta med sin familj. Den ska självklart vara trygg i mötet med främmande människor, om än inte alltid särskilt intresserad av nya kontakter. Att vara skottfast och ha en grundtrygghet som gör att den inte är lättstressad eller ängslig är också självklart, för att hunden ska fungera i vårt moderna samhälle. 

Dessvärre har vi en del rädslor i rasen (höga ljud/skott och rädsla för främmande människor). Detta visar såväl olika enkäter som statistik från mentalbeskrivningar (BPH).

Theo gillar trimbordet
Theo gillar trimbordet

PÄLSVÅRDEN

Lagotto kräver mycket pälsvård! Regelbunden översyn av detaljer som mustascher, öron och tassar är nödvändigt och hela hunden kan behöva kardas igenom och/eller klippas åtminstone någon gång i månaden.

Naturligtvis kan du också lämna din hund till hundtrim eller liknande, men beroende på pälstyp på just din hund kan det bli många tusenlappar per år. Och din hund behöver såklart även då vara van vid hanteringen hemifrån, så regelbunden, helst daglig, träning från det att du får hem din valp är av största vikt. 

Hantering ska vara ett självklart inslag i vardagen för en lagotto och man har i detta en chans att bygga stor tillit i relationen med sin hund. Det absolut viktigaste, enligt min erfarenhet, är att den som hanterar hunden agerar lugnt, men bestämt och tydligt, i alla lägen. Hunden behöver faktiskt inte tycka att det är "roligt" att bli klippt, kardad eller få klorna klippta. Men den måste känna sig TRYGG med all hantering och förhoppningsvis (lite beroende på individ) till och med tycka att det är lite mysigt. :-) 

LAGOTTO INTE EN RAS FÖR ALLA

Även om naturligtvis individuella skillnader finns hos olika hundindivider rekommenderar jag generellt lagotto endast till dig som har stor hundvana sen tidigare. Varken hundägaren eller hunden mår bra om man inte är beredd på att en lagotto kan vara en mycket krävande hund. De har mycket egen vilja och är dessutom mycket signalkänsliga. Den kombinationen är inte alltid så lätt att hantera, ens för en hundvan person. Alla hundar pejlar stämningar och läser av kroppsspråk, men en lagotto är känsligare för detta än många raser. Om ägaren är minsta osäker, frustrerad, spänd, nervös eller liknande så riskerar man att hunden tappar i tillit och respekt och man förlorar kommunikationen med sin hund.

Skenet bedrar!
Skenet bedrar!

Flora testar kaninhopp i utställningsringen men matte Karin behåller lugnet! :-) 


En lagotto behöver vanligtvis mycket såväl fysisk som mental aktivering för att må bra. Aktiveringsbehovet är individuellt, men lagotton är i grunden en arbetande ras och inte avlad för att vara en ren sällskapshund.

Lika viktigt för lagotton är att kunna slappna av när ingen aktivering erbjuds. Passivitetsträning från låg ålder är därför oerhört viktigt. Ett enkelt sätt i min erfarenhet att åstadkomma detta är att det oftast är matte/husse som tar initiativ till promenad, träning, utfodring osv och är de som avgör saker som när det är dags att gå upp på morgonen eller när/om man går fram och hälsar på en mötande hund. Att ibland bara sätta sig på en bänk där det är mycket liv o rörelse, ta fram tidningen och strunta i hunden tills den somnar, är ett annat utmärkt komplement för att lära hunden att när matte/husse sitter still är det bara att chilla :-). 

Om lagotton får sina fysiska och mentala behov tillgodosedda och med rätt, erfaren vägledning så kan du se fram emot att dela ditt liv med en hund med stor personlighet och massor av charm.